drömde en wicked dröm inatt.

bodde i sthlm och gillade det skarpt, men så bestämde jag mig för att besöka en bekant och hans flickvän i danmark för att höra hur läget var. jag går ner i tunnelbanan för att ta tuben till danmark, och med den tog det 5min tills jag står på köpenhamns tågstation och min vän står och vinkar åt mig. vi går igenom stan tills vi ser en mycket grön men väldigt liten park breda ut sig, och på varje sida om denna park står det soffgrupper uppställda,

och människor som sitter och skrattar och röker vattenpipa i dom. inte långt ifrån parken ligger ett cafe som spelar ypperligt bra musik ur deras högtalare, vi går emot en av soffgrupperna och då ser jag hans flickvän samt två andra tjejer som jag i drömmen kände igen mycket väl. vi satte oss ner och började gå igenom gamla minnen, njöt av det varma sommarvädret, samt rökte vattenpipa utan stopp. dom berättade att dom enbart bodde i danmark för att röka och gå på dnb klubbar. spenderade natten i deras ockuperade lägenhetshus där även många andra ungdomar med samma intressen huserade.Dagen efter bestämde jag mig för att det var tid för mig att resa hemåt, sa adjö till mina vänner och började gå emot tågstationen, men någonstans på vägen tappade jag bort mig och hamnade plötsligt på en strand ala storfilmen "avatar", först var jag helt säker på att jag var ensam men när jag kollade mig omkring så såg jag ett flertar personer längre bort på stranden jag gick närmare och då ser jag att detta måste vara något i stil med

"stranden-alla-du-inte-vill-träffa-hänger-på". min gamla idrottslärare stod och skrek order åt folket medans mitt ex

stod längre bort för att han troligen kände sig för utvecklad för att interagera med samtliga.

Jag hinner inte uppfatta dom andra människornas utseende och namn, för helt plötsligt börjar det "sväva"

jättestora pollenaktiga självlysande saker emot stranden, och alla bröt ut i panik förutom jag som inte fattade nånting.

men för att itne vara utanför så började även jag springa upp på en stig som ledde bort ifrån pollenbollarna,

sprang igenom djugeln, och märkte att jag utan att veta om det hade sprungit ikapp mitt ex, som medans vi sprang

började prata om vårat förhållande, och hur mycket han egentligen ångrade att vi ens hade varit tsm.

Jag blev så paralyserad av hans tankegång att jag slutade springa, glömde helt bort att pollen jagade oss.

kände för att säga nånting väldigt taskigt tillbaka men kom inte på ett enda ord, då jag märkte att vi stod utanför

ett stort lågpris varuhus. försökte förstå varför jag inte hade sett det tidigare, medans han betedde sig som att

det alltid hade varit dära. han slår mig ifrån mitt dagdrömmande genom att säga "älskling varför står du kvar,

ska vi inte gå in och handla?" förvirrad som jag är så börjar jag endå gå emot ingången, innanför så tar han en korg

och sätter fart mot brödet, tar upp en limpa, luktar, bestämmer sig för att denna ska vi ha, lägger den i krogen och

fortsätter gå in mot hyllorna och försvinner. jag går efter honom och har tydligen två kassar med personliga ägodelar

i händerna. hör mitt namn ropas bakom mig, och ser hans syskon står och vinkar till mig, jag vinkar tillbaka.

fortsätter gå tills jag hittar min beloved i en hylla med porslin, och av någon anledning ber jag han ta mina kassar

medans jag bara ska "kolla mig omkring". jag går emot ett rum jag tycker mig verka bekant, när jag kommer in igenom dörren så har jag kommit till en krog som oftast besöks av mig på helgerna, baren är helt tom men brevid disken finns en dörr, av någon anledning så tar jag sats och springer emot dörren och sliter upp handtaget, dörren blåser upp utan problem och jag ramlar in i en verkstad där två gubber och en dam jag känner igen ifrån krogen står och skruvar i en bil. en av gubbarna skriker åt mig för att jag slängt upp dörren, till mitt försvar säger jag att den blåste upp pga korsdrag. jag blir ganska generad så jag backar ut och stänger dörren med hopp om att dom inte kommer efter. i baren sitter mitt ex och räknar pengar till en öl. vad som hände senare minns jag inte så väl men det

var en av få gånger jag blev glad över att jag vaknade.